Vad? Den här boken är tredje boken i den tredje omgången jag har av projekt kill hyllvärmare, som går ut på att läsa böcker som stått länge i hyllorna. Eftersom de annars lätt blir bortglömda (och därmed aldrig lästa).
Omgången? Jag delar in mina olästa böcker i omgångar om tre böcker i varje, för att projektet ska bli mer lustfyllt. Tredje omgången har också innehållit Blåsta av Gustav Fridolin och Insekt av Claire Castillon. Jag är dessutom färdig med den fjärde omgången av projektet och nu inne på omgång fem.
Hur lång tid i hyllan? Jag gissar på ungefär tre år.
Jag skrev tidigare om hur svårt jag hade att komma igång med att läsa Boktjuven men när jag väl gjorde det så gick det på några dagar bara. Boken handlar om en liten flicka som får flytta in hos en fosterfamilj under andra världskriget. Där föds hennes kärlek till böcker och när hon kommer åt stjäl hon böcker. Ur bokbål, ur förnäma damers bokhyllor eller när hon kommer åt. Det är en lättläst bok som man svischar sig igenom på nolltid, trots det digra sidantalet på lite över 500. På vissa sätt gillar jag boken, på andra sätt gillar jag den inte. Jag tänkte för en gångs skull vara så pragmatisk att jag delar in det i några plus och några minus:
+
Fin berättelse och tanke bakom. Stor kärlek till litteraturen genomsyrar hela boken.
Viktigt tema (det är ju en ungdomsbok i grunden dessutom) och vissa fina romankaraktärer.
Emellanåt fina formuleringar.
-
Boktjuven är ofta en sentimental och förenklad berättelse. Draget med att döden berättar hade kunnat göras bättre. Jag upplever ofta att boken sliskas till i onödan och berättarrösten stör jag mig ofta på.
Alla förklaringar som dyker upp inom små symboler, som väl ska skapa ett gemytligt intryck men som bara gör mig irriterad.
I början gillade jag den inte alls och funderade på att lägga ner, extremt lång startsträcka.
Så tyckte jag, alltså. Lite plus och lite minus. Jag har gett bort den till en kompis som var här på besök, hoppas att hon gillar den. Vad tycker ni om boken?
